en tr upp

Kastar mig nonchalant ner i soffan, möts av skinnet som ännu inte blivit uppvärmt. Tänker på dem där dagarna, som man minns så väl men inte kan prata om. Vissa ord, tankar, är inte ämnade att lämna min kropp, min hjärna.

Kanske funkar det om jag skriver ned dem, skriver ned dem med min värkande hand. Tittar upp i taket och vet att allt är förbi. Ingen läser från en bränd hand.

Minnen som stannar kvar, kanske dags att gå vidare, lämna dem åt sidan. Vem vill bära på minnen som en dag ändå glöms bort? Vem ska minnas mina minnen när jag är död.